saknade...
... dig massor idag!!!!
Jag saknar dig varje dag och varje minut.. Men idag kändes det som du fortfarande fanns här..
Efter jobbet så körde jag Vasti, Veronica och Lia följde med. Vi körde upp Lia till Nacka Sjukhus då hon skulle ta bussen till Älta. och när vi stod där på parkeringen vid Nacka Sjukhus så mindes vi om alla gånger vi kärde till pizzerian för att fixa käk och sen upp till parkeringen för att sätta oss och äta maten.
De turerna kommer vi inte nånsin mer kunna njuta av.. Vi får ha det i våra minnen. Men det kändes lite som att - Jo, det kan vi göra! Vi kör ner Vasti till gården och sen byter vi häst.. MEN, det går ju inte. =(
Det är väldigt jobbigt att jobba på en gård där man har sååå mycket minnen av djuren som ej finns med längre. Att handskas med djuren som föds upp för slakt mm det är en helt annan femma, även om jag saknar många över åren med.
Men att varje gång jag öppnar gödselstacksdörren så kollar jag om din boxdörr e stängd!
Varje gång jag är själv i stallet så ser jag till att alla dörrar e stängda så att inte du ska smita ut någonstans!
När jag hämtar ut en häst ur hagen eller bara ska in å mocka att jag tänker på att stänga den nedersta bommen för du va alltid så jävla snabb på att smita... =)
Nu skulle jag ge vad som helst för att du skulle kunna göra alla dessa saker...
Ljudet från dina hovar när du smög ut ur boxen
och snabbt hoppa ut från gödselstacken
eller smög in till havrelådan
eller bara att stalldörren va öppen, hur snabb va inte du när du sprang ut där och va fri..
Alla dessa grejer va ju såna hyss som va ok för oss som kände dig..
Men ibland gick du oss på nerverna, speciellt när du passade på när vi inte hade tid...
Saknar dig! Min lille bäste vän..
hoppas du har de bäst! 
