Vila i frid Action Alf

En häst med personlighet enligt mig är en häst med egen vilja.
En häst med egen vilja betyder inte att den ska vara helt ohanterbar.
Det betyder att den kanske vill vara med och bestämma lite.
Den får ju inte bestämma hur mycket som helst, men kanske lite?

Man lär inte känna en häst genom att rida den.
När du borstar en häst då märker du vad den gillar och inte gillar.
En fråga till medryttarna!  
    - Hur länge (i tid) har ni borstat en häst?

• Hanna? – vad är din längsta tid som du borstat Spader?
• Veronica? – samma fråga, Jag har inte koll på vilken häst som är din favorit..?
• Andrea? – Om du läser bloggen. Samma fråga som ovan…

Exempel på hästarna vi har, om deras personligheter…

Alf, när jag går promenader med honom och hundarna, då brukar jag bestämma en väg som vi går, vid nästa väg-val – då kanske Bonnie får välja, vid nästa väg-val då får Alf bestämma osv, så att alla får vara med att bestämma lite. Och det betyder inte att Alf bestämmer nästa gång vi går promenad. För Alf är tränad på så sätt att han ska vara beredd på alla saker. Vill du plötsligt rida till höger i galopp så är han med på det. Han behöver inga förvarningar. Han är så pass "tam" att han gör som vi vill. 
Men han kan vara envis och tro att han bestämmer, men han brukar ge sig ganska ofta. Han har aldrig klarat sig undan med mig, jag har alltid varit envisare. Därför är han oxå den underbaraste lille varelse idag. Men OJ, vad vi har kämpat.

Vasti är en underbar häst när man lärt känna henne.
Jag har känt Vasti i 10 år, jag har kört, ridit och jobbat henne på andra sätt.
Hon har alltid varit pigg, hon köptes in till Nyckis  för ca 13 år sen.
Jag kan inte hela hennes historia, men hon gick på travet innan hon kom hit. Och när hon väl kom hit blev hon inriden av ett gäng barn som trodde att de kunde rida eller kunde häst. Dvs 4H..

För 4år sen började jag och en kompis hålla ridlektioner för just 4H. Då fick Vasti gå med mycket, då hon va så himla pigg va vi alltid tvungna att hålla henne i bettet. Det tog ca ett år för henne att lära sig på nytt och lugna ner sig. De senaste åren har Vasti lärt sig att gå med på lektionerna.

Man kan säga att hon blev ordentligt inriden för 4 år sen.
Idag, nu på lektionerna kan en 4-åring hålla Vasti i skritt och trav. 
Vasti är extremt envis, vill hon inte då gör hon inte heller. Men det är sånt som hon vunnit med förut med ungarna som plötsligt blev rädda när hästen hade en egen vilja.  
På henne ser man hur mycket okunnighet förstör.

Skulle hon vara en enmanshäst, då skulle hon vara underbar…
Om jag skulle ha en till häst, då skulle det vara Vasti. Om jag fick, - då skulle jag köpa henne.
Med Vasti har man gjort så mycket, så jag kommer inte på nåt speciellt om henne.
Du måste känna henne för att förstå vad jag menar.

Mimmi – den enda egna vilja jag sett på denna häst är att hon kan bli väldigt farlig.. 
Hon stegrar sig när det blir för jobbigt, alltså inte när man kräver att hon ska hoppa eller springa. Men försöker man få henne att jobba lite som hästar ska, då blir hon vansinnig och stegrar sig.
Vi körde henne för några år sen. Det började bra - hon gick jättefint, börja springa på kommando men det gick inte att sakta in henne, hon tyckte det va jättekul..
Vi lyckades vända henne på en stor volt vid sista parkeringen, sen va det bara att springa tebax. Hon sprang i nerförsbackar, (vagnen har ingen broms och hon hade heller ingen broms) tills hon inte orkade springa mera, då stanna hon och vägrade gå framåt. När vi gick fram för att leda henne då började hon stegra.. Och det va högt!! Enligt Mimmi så va hon klar. Och tänkte inte gå mera denna dag!

Hon gillar att hoppa – för att ingen kräver något av henne.
Hon gillar att springa – för att ingen kräver något av henne.
Hon går framåt – för att ingen kräver något…

Och när hon går in i träd med ryttare så e de gulligt eller det gör inget, för det är bara Mimmi..

Tänk om denna häst vore några storlekar större.. Tex ett halvblod, fullblod, kallblod…